E.L.D.s history

Hem Nu Presentation CV Repertoar 1995–2005 E.L.D.s historia verk Forskning arkiv Press Kontakt Boka och beställ Medverkande efvalilja.se
 

E.L.D. Forum för ny koreografisk scenkonst 1985-2005

E.L.D. var ett forum för ny koreografisk scenkonst. Där samarbetade konstnärer och forskare från skilda områden i utvecklingen av nya verk, föreställningsformer och arrangörsnätverk i Sverige och utomlands. E.L.D. gav rum för de koreografer och dansare som med ett utvecklat konstnärskap som bas, ville arbeta i fördjupade processer, med konstnärligt utvecklingsarbete och forskning. Detta arbete presenterades i verk för olika scenrum och alternativa platser. Unga konstnärskap fick sin plats i E.L.D. RESIDENS. I E.L.D. engagerade man sig i kultur- och utbildningspolitiska frågor och man arrangerade regelbundet seminarier kring aktuella ämnen, initierade av konstnärer och forskare eller av sin publik. E.L.D. var organiserat i två delar:

I E.L.D. LAB arbetade med forskning, konstnärligt utvecklingsarbete, gränsöverskridande samarbetsprojekt, föreläsningar, seminarier och workshops.

I E.L.D. EVENT skapades föreställningar för olika scenrum, video och TV produktion samt olika konceptuella arbeten och site specifics som presenterades i skilda forum runt om i världen.

E.L.D.s verk visades i ett tjugofem-tal länder och gruppens filmer i ännu fler. E.L.D. var den enda utominstitutionella grupperingen inom svensk danskonst som arbetade kontinuerligt med repertoar och turnérande verksamhet nationellt och internationellt under denna period. Konstnärlig ledare var koreograf Efva Lilja.

E.L.D. kort historik

E.L.D.s historia börjar i ett 80-tal när danskonstens radikalitet bröt ny terräng för en scenkonst som sökte sig allt längre bort från den episka formen och med brutalt allvar eller lättsam lekfullhet sökte nya vägar för publika möten. Kulturrådet arbetade för att hitta bidragsformer till de allt fler fria grupper och enskilda koreografer som krävde stöd för sitt arbete. MODERNA DANSTEATERN och DANSENS HUS bildades, FYLKINGEN gav dansen en hemvist och på både MODERNA MUSEET och KULTURHUSET kunde man se spännande gästspel. DANSCENTRUM lämnade sina »minilokaler« på Drottninggatan och studieförbunden var de fria koreografernas födkrok. FSK bildades och SVENSKA TEATERFÖRBUNDET började diskutera även de utominstitutionella dansarnas situation. I alla dessa sammanhang finner den nyfikne spår av koreograf Efva Liljas engagemang. Hon arbetade med Margaretha Åsberg för etableringen av MODERNA DANSTEATERN, satt i FYLKINGENs programråd, hade KULTURHUSET som »hemmascen«, satt i DANSCENTRUMs styrelse och var FSK:s förste ordföranden.

1982 presenterade Efva Lilja sitt första verk på FYLKINGEN. Innan dess hade hon koreograferat för teatersammanhang eller elevföreställningar. Nyss hemkommen efter en tid i New York, Frankrike och London blev arbetet på FYLKINGEN det avstamp som satte spår djupa nog för en fortsatt karriär som koreograf. Hennes första verk väckte stor och berättigad uppmärksamhet.

De attraherade andra konstnärer och långsamt formades en gruppering kring hennes arbete. 1985 hade de kommit så långt att det var dags att satsa på att ge den pågående processen en egen identitet och EFVA LILJA DANSPRODUKTION etablerades (senare förkortat till E.L.D.).

De föresatser den dåvarande grupperingen hade var att skapa förutsättningar för en kontinuerlig verksamhet med arbetsformer utvecklade för att gynna den nyskapande ambitionen och erövrandet av nya scenrum för dans. Mycket arbete investerades också för ett aktivt publikarbete och 1988 presenterade gruppen den arbetsmodell som under många år skulle bli basen i verksamheten.

Det var ett turnékoncept kallat DANS I EN VECKA. Gruppen reste ut till en ort och arbetade intensivt med föreställningar, workshops och seminarier under en vecka. Man turnérade i hela landet, kompletterat med en del internationella gästspel. Detta nytänkande kring turné och arrangörsmodeller gav E.L.D. en stor och bred publik samtidigt som arbetet var nyskapande och i mångas ögon »avant gardistiskt«. Arbetet banade också väg för många kommuners satsning på dans och kom på så sätt andra fria grupper till del.

Under 90-talet blev de internationella engagemangen allt fler och ensemblen utvecklades mot en ledande position i den svenska nyskapande samtidsdansen. Stora förändringar i både den statliga kulturpolitiken och kommunernas organisationsformer förändrade villkoren för fria gruppers arbete i Sverige. E.L.D. fortsatte utveckla sina arbets- och turnékoncept, hyrde lokal i Bromma och byggde 1997 egen studio, kontor och verkstad på Norrtullsgatan 7 i Stockholm. Gruppen engagerade sig i danspolitiska frågor, arbetade aktivt inom svensk DANSKOMMITTÉ och 1995 var Efva Lilja sakkunnig hos dåvarande kulturminister Margot Wallström.

Som första svenska koreograf fick Efva Lilja en beställning på ett verk för CENTRE GEORGES POMPIDOU i Paris och ensemblen fick ett allt större genomslag för sina platsspecifika arbeten med beställningar från konstinstitutioner som VASAMUSÉET, WANNÅSUTSTÄLLNINGEN, GALLERI FORUM i Stockholm, kommuner, festivaler och större företag. Dessa verk resulterade i beställningar och inbjudningar från bland annat THE GUGGENHEIM BILBAO MUSEUM, MODERNA MUSEET i Stockholm och BALTIC ART CENTER i Visby. Många kommuner anlitade gruppen för stora events, platsspecifika verk utvecklades för AKERS INTERNATIONAL, NYKÖPINGS HUS, CENTRE CULTUREL SUEDOISE i Paris, SVENSKA AMBASSADEN i Berlin, THE ICE GLOBE THEATRE i Jukkasjärvi, MILLESGÅRDEN på Lidingö samt för festivaler runt om i världen.

En stor del av verksamheten riktades till barn och ungdomar. Parallellt med den scenkonstnärliga verksamheten har man i alla år också arbetat med konstnärliga processer inom grundskola och gymnasier. Dels med föreställningsverksamhet, dels med workshops och projekt där ungdomar integreras i konstnärliga verk för scen eller video. Listan över uppdrag och engagemang kan göras lång… Förutsättningen för de framgångsrika projekten var gruppens höga ambitioner när det gällde val av medarbetare och arbetets kvalitet. Många framstående konstnärer och skickliga tekniker har bidragit till verksamhetens utveckling liksom kvalificerade och engagerade medarbetare på det lilla men effektiva produktionskontoret.

Genom åren ägnade gruppen mycket kraft åt att utveckla de arbetsformer som bäst gagnade den konstnärliga målsättningen, liksom utveckling av ledarskapsmetodik och yrkesetik för den här typen av verksamhet. Man har genom alla år värnat kontinuitet som en förutsättning för konstnärlig och organisatorisk/ekonomisk utveckling. Dansarna har prioriterats i verksamheten som alltid varit genreöverskridande och attraherat många konstnärers arbete. I alla år har vi samarbetat med tonsättare som skrivit originalmusik till våra verk och med bildkonstnärer som utarbetat våra scenrum. Härliga, dynamiska och spännande processer med det koreografiska verket som mål!

Vad var det man ville förverkliga? Varför? För vem? Man ville producera verk och konstnärliga events. Man ville påverka samhällets syn på konst, aktivt påverka den organisatoriska och praktiska utvecklingen av utbildning, arbetsmarknad och den kulturpolitik som skulle komma att ge oss alla nya verk, motiverade och kunniga arrangörer, engagerade politiker och publikens stora nyfikenhet och respekt. Man ville att gruppens erfarenhet skulle tas tillvara och att forskning i (och inte bara om) konst utvecklas starkt till förmån för ny spännande kunskap som skulle få oss att hela tiden vilja gå vidare…

Man sökte utveckla arbetsformer som öppnade för nya betraktelsesätt, som gav rum för publikens öga och reella förutsättningar för en kreativ dialog mellan utövaren och den som möter verket.

Man utvecklade sin definition av kunskap till att omfatta även den kroppsliga/praktiska erfarenheten som meningsbildande, utan krav på förklarande ord och med en tillit till en annan form av vetande och därmed ett utvecklat språkbegrepp. Man skapade möjligheter till fördjupade konstnärliga processer där tid erbjöds för arbete kring det som ger rum för det man kallade kunskap och för processer som integrerade ett omvärldsperspektiv och skapade både förståelse och legitimitet för danskonstens specifika möjligheter. Man såg det genreöverskridande som en självklar del av den konstnärliga friheten.

Konstnärer har sällan behov av att genrebestämma vårt arbete. Det är ett kulturbyråkratiskt behov för områdeskontroll och resursfördelning. På E.L.D. var man i ständig konflikt med Kulturrådet. Nya former för både den kulturpolitiska och den kulturbyråkratiska hanteringen av gruppens arbete var nödvändiga om man skulle kunna utveckla området. Byråkratin styrde över den konstnärliga praktiken på ett begränsande och hämmande sätt. I E.L.D.s vision var det konstområdets behov som styrde den byråkratiska hanteringen och utvecklingen av bidragssystem. Stora krav skulle ställas på den utövande konstnären att producera kvalitativa verksamheter. För detta skulle samhället ge ett stöd som garanterar kontinuitet och möjlighet till utveckling under värdiga arbetsvillkor.

E.L.D. var ett aktivt forum för nya samarbetsformer mellan koreografer, dansare, filmare, arkitekter, tonsättare, musiker, sångare, akrobater, bildkonstnärer, filosofer, sociologer… Man samverkade aktivt med flera av konstvärldens och den vetenskapliga världens aktörer, för en fortsatt utveckling av nya föreställningsformer, nya arrangörsnätverk nationellt och internationellt. Man hade en utbytesverksamhet med andra länders LAB organisationer som man ville organisera i ett danskonstens IASPIS. Man ville fortsätta »coacha« unga koreografer och medverka till att dessa fick producera och turnéra sina verk. Man arbetade aktivt kulturpolitiskt och bedrev konstnärliga forskningsprojekt. E.L.D. arrangerade regelbundna seminarier kring aktuella frågor, initierade av engagerade konstnärer och forskare.

På E.L.D. var dörren alltid öppen för den intresserade. Till lokalerna vid Odenplan i Stockholm kom skolor på studiebesök, praktikanter, doktorander och andra nyfikna. Hit kom unga dansare fulla av förväntan och äldre för att dela med sig av sina erfarenheter. E.L.D. var ett forum för utveckling av ny koreografisk scenkonst.

Efva Lilja bestämde sig 2005 för att anta utmaningen som Danshögskolans rektor och lämnade över lokaler och organisation till koreograf Anna Kock i januari 2006. E.L.D. blev Weld och under Anna Kochs ledning utvecklas nu ett nytt forum för nyskapande konstnärliga praktiker. Se www.weld.se

Vill du veta mer?

Under länken Arkiv på www.efvalilja.se finns listor på alla E.L.D.s medarbetare genom åren. Där finns listor på alla verk, filmer, i vilka länder man arbetat och mycket, mycket mer. Efva Lilja har också skrivit om 70 och 80-talets situation för s.k. fria grupper och koreografer i Sverige, bl.a. i Fylkingens jubileumsbok ”Ett fredat rum”, i Dansmuséets årsbok 1989 m.fl. artiklar. Dessa och mycket mer finns att hämta på www.efvalilja.se eller på Kungliga Biblioteket som förvaltar Efva Liljas och E.L.D.s arkiv.