 |
|
|
2015
- Verket kommenterar en situation där tomten inte längre kommer i snö p.g.a. den globala uppvärmningen. De vanliga attributen försvinner och nya strategier utvecklas i relation till vår idé om den godhet tomten representerar. Vad är det vi vill ge varandra i en framtid?
Efva Lilja
|
|
2007–2008
"Ljus är rörelse som blir synlig i möte med annat. Konst tar gestalt i betraktarens öga, också ett möte. Ljus får det att hända." Det gör ont att tänka onda tankar. De kan ramla in som blytunga droppar av äckliga hemskheter i medvetandet. Det är som om det undermedvetna fastnar i klet och rörligheten minskar. Blicken förmörkas. Jag ser inte längre vad jag tänker. När bilden av rörelsen inte längre går att tänka måste den göras. Att låta kroppen ta över är ett sätt att städa medvetandet och på nytt släppa rörelsen fri. Det finns inget terapeutiskt eller romantiskt i det, bara hårt arbete. Sorgen blir kvar. Den är så stor att gråten inte ryms bakom ögonlocken även om jag håller dem stängda och hårt sammanpressade. Dessutom tappar man lätt balansen på nätterna. Naturen är grym som gjort oss så beroende av ljus när det är mörkret som rymmer de starkaste bilderna, tankarna och drömmarna.
Därför har jag byggt en låda fylld av ljus, bebodd av en ko. En kolåda. Kon i min kolåda har koreografens blick. Med ryggen vänd mot omvärlden ser hon rakt in i scenens artificiella ljusväxlingar. Ljus är rörelse som blir synlig i möte med annat. Konst tar gestalt i betraktarens öga, också ett möte. Ljus får det att hända. Till och med för en ko.
Kolådan är ett verk för en utställning på Dansens hus i Stockholm säsongen 2007/2008.
|
|
