Hem Nu Presentation verk Forskning arkiv Press Pressmeddelanden Recensioner Foton Om Efva Lilja Kontakt Boka och beställ Medverkande efvalilja.se
 

Recensioner

Årets böcker – DN:s kritiker väljer sina favoriter

Aase Berg: Ren poesi fångar ett kämpande liv
Efva Lilja. "Att koreografera dagen och låta natten vara"

Ellerströms

Lyriskt essäistisk självbiografi som skildrar ett kämpande liv men som samtidigt är totalt befriad från standardbiografiernas vagt martyriska undertext. Koreografen Lilja gestaltar dansen som granne med kontrollförlusten, sorgen, vansinnet. Kan läsas som ren poesi, för poesi är hjärnans dans. En bok som förvandlar konstnärlig livsmognad till överlevnadsstrategier, aktivism och poetisk politik.

Läs artikeln om årets böcker 2016 på DN.se

Läs Aase Bergs recension "Lysande om livet och dansen. Ett spel mellan närhet och avstånd" (Dagens Nyheter 160929)

Läs Yvonne Teiffels recension "Försvarstal för dansen" (Jönköpingsposten 161018)

Hi, how are you?

"Hi, how are you?" lyckas paradoxalt skapa en inbjudande öppenhet inför de kreativa processerna. Det smittar. Ger mersmak.
Örjan Abrahamsson, Dagens Nyheter

Läs hela recensionen (pdf)


100 Övningar för en koreograf och andra överlevare

och

Förstår du vad jag inte säger? Om dans som samhällsomstörtande kärleksförklaring

Ellerströms förlag

DN 27 juli 2012

"Läs dagens tidning. Välj ut en rubrik. Dansa den." Så typiskt surrealistisk lyder övning 84 i Efva Liljas "100 övningar för en koreograf och andra överlevare". En sparsmakad liten volym som utkommer samtidigt som hennes mer matnyttiga "Förstår du vad jag inte säger?" med den klargörande undertiteln "Om dans som samhällsomstörtande kärleksförklaring".

Två tankeväckande böcker som erbjuder något mycket ovanligt: ett koreografiskt inifrånperspektiv av en av Sveriges mest tongivande danskonstnärer under 90-talet. Numera är Efva Lilja även rektor för Dans och cirkushögskolan i Stockholm.

Försvinnande få koreografer vill tala om sitt arbete. Kan ofta inte. Det ligger ju i dansens fascinerande natur. Att gestalta just vad man inte kan tala om.

Likväl försöker Efva Lilja fånga begreppet koreografi i "Förstår du vad jag inte säger?" med hjälp av diverse angreppssätt. Poetiska tankeutflykter, koreografiska mini­essäer, konstpolitiska råd, övningsuppgifter, rentav ett Manifest. Därtill strösslas teckningar in bland sidorna. Suggestiva streckfigurer i koreografiska sekvenser.

Resultatet är dock ganska ojämnt, spretigt, bitvis en smula banalt. Men också intressant, uppfordrande. Framför allt är det en naken, rent modig bok. Efva Lilja vågar avslöja sin "svaghet som dum", vilket innebär att hon i stället för att luta sig mot en smart arsenal postmoderna tänkare och koreografer bara utgår från sig själv, vardagen, kroppen. Känslan av att leva.

Hennes koreografiska rötter finns dock tveklöst i 1960-talets postmoderna New York. Men lärospånen har fått ett slags hemvävd svensk, medmänsklig och varmt kärleksfull form.

I boken försöker Efva Lilja om och om igen att verbalisera koreo­grafins flyktiga natur, men frustreras återkommande av språkets begränsningar och oförmåga att fånga det efemära men fundamentala, tiden "mellan det som varit och det som ska bli". Här. Nu.

Bättre, enklare att inte tala. Bara dansa.

Varför inte pröva med den inledande övningen.

Örjan Abrahamsson
litteratur@dn.se


Svenska dagbladet 1 maj 2012

Efva Lilja delar med sig av råd om koreografisk närvaro

"Sök upp en politisk debatt. Stå upp när andra sitter. När du tillfrågas om varför - svara med en dans." Så kan det låta när koreografen Efva Lilja delar med sig av sina strategier för att hålla sig levande i nuet. I den anspråkslösa boken "100 övningar för en koreograf och andra överlevare" ger hon nycklar till hur man kan utveckla sin känslighet för rörelsens betydelsebärande kraft. Liljas livshållning bejakar kaxigt det irrationella; vardagens intryck och handlingar blir till koreografisk närvaro. En smått utopisk idé är att kunna förändra verkligheten.

I den parallellt utgivna boken "Förstår du vad jag inte säger?" utvecklar Efva Lilja sina tankar om konstformen dans och efterlyser en kulturpolitik som omfattar en aktiv konstpolitik.

Teckningarna får sidorna att vibrera av rörelse.

Anna Ångström


TWIST

Galleri Forum, Stockholm, maj 2009

"Han är spindeln som fastnat i sitt eget nät. Kanske en metafor för människan som försöker navigera i ett informationskaos som till synes anpassar sig till kroppens vilja, men styr dess livsrum… TWIST är forskning som föreställning, en omvridning av begreppen som insisterar på att öppna nya dörrar."

Svenska Dagbladet 20 maj 2009
Anna Ångström

Om Efva Liljas konstnärliga forskning

”Efva Liljas koreografier, dans og tekster bevæger sig ind under huden og forbinder os med hver eneste celle i vores krop i ett nærvær, der åbner for en umiddelbar sansning af det levende. Dansen og teksten vibrerer som rytmer, der skaber alt. Det åbner for nye indstrømninger af bevægelse, liv, lys og lyst.
Efva er skarp. Hun er sensitiv. Hun er stædig. Hon er modig. Hun er udholdende. Hun forbinder det mindste med det største. Hun stiller sig ikke tilfreds med halve korklaringer. Hun bevæger sig alltid med et nærvær, der forbinder til de yderste grænser og bevæger gang på gang disse grænser. Netop derfor er hun ikke blot en vidunderlig danser og koreograf, men også nyskabende både i sin tænkning og i sin kunstneriske og forskningsmæssige praksis.”

Terpsichore
Lis Engel, forår 2008 14 årgang

Möte mellan Anna Koch och Efva Lilja

Weld, Stockholm Oktober 2007

"I en tid då även kulturyttringar lätt omstöps till konsumtionsvaror, gärna upphängda på kända namn, är det befriande att möta något som är ofärdigt och prövande utan att för den skull vara elitistiskt."

Svenska Dagbladet
Anna Ångström

Om Efva Lilja

Utdrag ur en artikel av Aleksandr Tjepalov publicerad i den ryska tidskriften Peterburgskij Teatralnyj Zhurnal No 4, augusti 2005. Artikeln handlar i huvudsak om Mats Ek och Efva Lilja.

”Jag tror att Stockholmskoreografen Efva Lilja också skulle kunna skriva under på detta. Hon är professor vid Danshögskolan och koreograf i E.L.D. (Efva Lilja Dance Company). Hon låter inte vardagen tränga in i sina uppsättningar, frasen ”här och nu” är inte på samma sätt aktuell för henne. Hennes värld består av fragment av medvetet och undermedvetet, verkligt och påhittat, det förflutna och framtiden.

Lilja är mycket lik Pina Bausch till utseendet (det gäller också stilen i några av hennes uppsättningar). Men i grunden är hon påverkad av amerikanska postmodernister från slutet av 1900-talet som Trisha Brown vilket inte är förvånande. Efter dansutbildning i Sverige, studerade hon hos Merce Cunningham och arbetade några år utomlands. Kom sedan tillbaka till Sverige och etablerade 1985 ett eget company i Stockholm. Liljas dansare har två gånger varit i Moskva och fått ett gott mottagande i pressen, trots att våra kritiker ofta möter sådana föreställningar med fördomsfullhet. Nyligen gav hon ut sin tredje bok ”Danskonst i nöd och lust”, lika reflekterande och lätt sorgsen som den första ”Danskonst i språkets utmarker”, men mer uppriktig i det svåra sökande efter ett eget tilltal.

Lilja, liksom hennes företrädare i Amerika och Europa, tycker inte alltid om traditionella scener. Hon arbetar med många olika miljöer: små slutna genomskinliga rum med färgat vatten som rinner utmed väggarna som i verket ”Eldstad” eller på en samling flytande flottar som i ”Drömmen”. Hon inte bara tar ifrån sina dansare deras invanda scengolv, hon låter dem ibland släpa sig genom jord eller vada i vatten, eller ger dem en vertikal yta att röra sig på i stället för en horisontell.  På Vasamuseet i Stockholm hänger hennes dansare i rep mot en vägg på hög höjd över det gigantiska skeppsskrovet och rör sig som bergsklättrare, cirkusartister, eller om man så vill som spindlar bakom riggen. Det är en ”performance” som förtrollar med en ovanlig rörelsefrihet och rytmik. Men det viktigaste är trots allt inte i den yttre formen.

I alla Efva Liljas arbeten som finns dokumenterade på video i olika miljöer – allt från moderna shoppingcentra till arktiska isvidder - märks en längtan efter det ännu icke förverkligade och det förflutna. Detta särskilt när äldre människor dansar i hennes föreställningar (liknande det man nu kan möta hos Pina Bausch, Jiri Kilian och Mats Ek). Lilja använder ofta filmiska impulser från en annan framstående svensk: Ingmar Bergman, som nu bor i avskildhet på en av skärgårdens trettiotvåtusen öar. Inte alla moderna koreografer har sin ”egen ö” men jag anser att Ek och Lilja tillhör de få utvalda.”

Läs hela artikeln (pdf)

Holds No Memory

The Place, London April 2006

“There is an intense, almost neurotic emotionalism. The performance succeeds in the expression of this raw emotion and the connection with her deeply personal journey.”

Dancing Times Magazine
Katie Phillips

Using the eye in the middle of your head/ Med ögat mitt i pannan

The Place, London April 2006

“They look intensely at one another and the audience with amazement and fear, their gazes as charged as the relentless electro-acoustic music. It strikes a chord in me somewhere that no other choreographer has ever managed to reach.
Here’s hoping that Lilja’s sensitive, challenging and engaging choreography has stuck a flag in the summit of recognition. Perhaps now it’s time to realise that Swedish contemporary dance is a highly exportable product.”

Dancing Times Magazine
Katie Phillips

Hela recensionen från Dancing Times Magazine (pdf)